Fånig, fånigare .... fåntratt

Det är synd om mig... min husse och mina mattar tar väl hand om mig men jag vet inte riktigt om jag tycker om stora, lösspringande hundar nåt mer. Två såna hoppade på mig helt oprovocerat.. jag lovar, jag gjorde ingenting! Jag la mig på rygg precis som man ska göra när man inte vill bråka, jag t o m skrek men det brydde dom sig inte om. Nu har jag blivit sydd i örat och måste ha den här förbaskade tratten på mig. Inte nog med det ... dom kallar mig fåntratt ... som om jag inte fattar det, va? Jag hör er nog!
Men jag är en smart tjej; jag låter inte den här plastgrejen hindra mig ... jag kan äta med den på och vågar hoppa upp i säng och soffa också. Kan nog tänkas att jag rentav tjänar lite på det; dom tycker synd om mig och sticker till mig lite extra godbitar, det gillar jag.
Vänta... nu hör jag att nån går ut i köket... vi hörs!
//Sally